Kry-logo
Ladda ned
Hjälp till dig som vårdnadshavare – om mobbning och kränkningar i skolan

Hjälp till dig som vårdnadshavare – om mobbning och kränkningar i skolan

Senast uppdaterad:
fre 20 nov. 2020
Äntligen höst och skolstart! Att börja skolan förknippas ofta med fjärilar i magen – men för en del kan skolgången leda till känslor av oro och rädsla. Vad ska man göra om ens barn blir utsatt för mobbning och kränkningar i skolan?

Kränkningar bland barn och unga sker dagligen i skolan, på fritiden och på nätet. För vissa pågår trakasserierna i många år och kan få långvariga konsekvenser. Av elever i årskurs 3–9 svarar nästan 30 procent att de har blivit utsatta för kränkningar av en annan elev någon gång under skoltiden.

Mobbning kan ta sig uttryck på många olika sätt. Det kan handla om allt från psykiska kränkningar som utfrysning eller skällsord om ens utseende eller etniskt ursprung, till fysisk mobbning som slag, knuffningar eller att någon förstör ens saker och kläder. Oavsett vilken form av trakasserier någon utsätts för är det otroligt påfrestande och något som inte ska accepteras.

Nedan går vi igenom vad du som förälder, vårdnadshavare eller nära vuxen kan göra för att hjälpa till och var du kan vända dig för att få stöd och råd.

Olika tecken på mobbning

De barn och unga som utsätts för kränkningar visar inte alltid samma tecken, men som vårdnadshavare känner du förmodligen ditt barn allra bäst och vet när hen avviker från sitt vanliga beteende.

Det är inte alltid lätt för barn att berätta vad de har varit med om. En del barn kan ha blivit tvingade av mobbaren att vara tyst för att inte riskera att trakasserierna blir värre. Andra kanske inte vågar säga något för att de skäms och tror att det är dem det är fel på. Den som blir utsatt har aldrig gjort något fel och ska inte behöva skämmas.

Det finns inga säkra tecken på att ett barn blir mobbat, men det finns några saker du kan vara extra uppmärksam på:

  • Umgås sällan eller aldrig med andra barn.
  • Undviker frågor kring hens mående och hur dagen har varit. Eller bara svarar kort: “bra” eller “okej”.
  • Vill stanna hemma utan att vara sjuk eller ge ett annat skäl.
  • Sover och äter dåligt.
  • Upplevs orolig eller nedstämd utan att berätta varför.
  • Måendet förbättras under sommarlovet för att sedan försämras vid skolstart.
  • Förändrat beteende i samband med byte av skola.

Kom ihåg att ovanstående även kan vara tecken på att något annat inte står rätt till i barnets liv. Om du upptäcker att barnet är i allvarlig fara måste du agera även om hen ber dig att låta bli.

Så kan du prata med barnet

Det är viktigt att du pratar med barnet utan att bli arg eller överreagera. Det kan skrämma hen från att berätta mer. Visa däremot att du tar situationen på allvar och att barnet gjorde rätt i att berätta vad som pågår.

Försäkra barnet om att situationen går att förändra och gör fullständigt klart för barnet att hen är helt utan skuld och att det är vuxnas ansvar att lösa situationen. Tillsammans med barnet bör ni gemensamt komma överens om hur ni ska gå vidare. Ge som förslag att ni ska tala med någon på skolan för att vidta fortsatta åtgärder.

Tänk på att inte be barnet att förändra sig i syfte att få mobbningen att sluta. Det tär på självförtroendet och det är viktigt att veta att det aldrig är den som blir kränkt som bär ansvaret. Dessutom har barnet alltid rätt att få vara sig själv.

Känns det svårt att veta vad du ska säga till ditt barn kan du ringa till Bris vuxentelefon om barn. Där får du prata med erfarna kuratorer som kan ge dig tips och råd. Även Friends erbjuder stöd för vårdnadshavare som du kan använda dig av.

Hit kan du vända dig för att få hjälp

Det är lätt att känna sig hjälplös om ens barn blir utsatt för kränkningar eller mobbning. Men det finns stöd och hjälp att få.

Börja med att kontakta barnets skola. Det kan kännas mest naturligt att prata med klassläraren eller mentorn som känner barnet bäst. En lärare som får reda på att en elev känner sig mobbad eller kränkt ska informera rektorn, som i sin tur ska anmäla det till kommunen. De är skyldiga att omedelbart utreda det som inträffat och vidta åtgärder. Ni som vårdnadshavare ska hållas informerade under processen. Via barnets skola kan ni komma i kontakt med Elevhälsan – de ska också vara delaktiga i eventuella åtgärder som skolan vidtar.

Om skolan inte agerar enligt ovan ska du vända dig till din hemkommun eller skolans huvudman för hjälp. För fristående skolor är skolans styrelse huvudman.

Du kan kontakta skolinspektionen eller Barn- och elevombudet (som är en del av skolinspektionen) och göra en anmälan om du inte känner dig nöjd med hur kommunen hanterat situationen.

Om kränkningarna beror på etniskt ursprung, funktionsnedsättningar eller sexuell läggning kan du prata med Barnombudsmannen eller Diskrimineringsombudsmannen. Diskrimineringslagen gäller lika mycket i barnens skolor som på vuxnas arbetsplatser.

Barn som mobbar behöver också hjälp

Det är tufft att vara vårdnadshavare till ett barn som blir utsatt i skolan, men det kan vara lika svårt att vara vårdnadshavare till ett barn som mobbar andra. En anledning till att man mobbar kan vara att man själv känner sig osäker eller otrygg. Kanske tycker barnet att hen bara skojar och att det inte är så illa – men det kan bara den som blir utsatt svara på.

Tänk på att inte gå in i försvarsställning när du pratar med barnet om vad som händer i skolan. Försök att lyssna och förstå utan att skälla, komma med bortförklaringar eller bli arg. Prata med skolan om du tror att ditt barn är elak mot någon. Skolan är skyldig enligt lag att förhindra mobbning och kränkningar. Skolan har även som uppgift att hjälpa barn som mobbar.

Så kan Kry hjälpa till

Om det känns svårt att hantera situationen på egen hand kan du alltid vända dig till en psykolog för att prata om vad du går igenom. Vårt kompetenta team av legitimerade psykologer erbjuder råd och stöd till barn och unga samt till dig som förälder. Ungdomar över 16 år kan själva ta kontakt med Kry. Hos oss kan du få den hjälp du behöver, utan att behöva vänta i månader på en tid.
Boka möte med barnpsykolog
Granskare:

Martin Forster

legitimerad psykolog

Senast uppdaterad:

Fler artiklar