Separationsångest är ett av de vanligaste ångestsyndromen hos barn.
– Många barn upplever separationsångest när de säger hej då till sina föräldrar eller andra anhöriga, säger Martin Forster, psykolog på Kry. Om ångestkänslan är så pass stark eller ihållande att den påverkar barnets vardag kallas tillståndet separationsångestsyndrom. Detta tillstånd drabbar cirka 5 procent av alla barn.
Vad beror separationsångest på och vid vilken ålder är den vanligast?
Traumatiska upplevelser under barndomen eller genetiska anlag kan vara bidragande faktorer till separationsångest.
– Vi vet att föräldrar till barn som känner stark ångest och oro i tidig ålder kan utveckla tydliga skyddsinstinkter, säger Martin. Det är naturligt och fullt förståeligt, men kan ibland göra mer skada än nytta. När föräldrar blir överbeskyddande kan de faktiskt oavsiktligt försämra barnets möjligheter att bli av med sin ångest.
– Separationsångest sågs länge som något som bara drabbade barn, men på senare år har den uppfattningen förändrats. Forskning visar att människor i alla åldrar kan drabbas av separationsångest, även om det är vanligast hos barn. Allra vanligast är det hos barn i åldern 5–10 år.
Kan pandemin vara orsak till separationsångest?
– För barn som lätt får separationsångest och som har tillbringat ovanligt mycket tid med sina föräldrar under pandemin kan det vara svårt att återgå till det normala, säger Martin.
Nedstängningar och övriga restriktioner kan dessutom förvärra andra triggers, till exempel konflikter i hemmet och komplicerade familjerelationer.
Om ditt barns ångestkänslor verkar vara kopplat specifikt till coronaviruset och pandemin rekommenderar vi att du läser vår artikel om hur du pratar med barn om coronaviruset.
Hur yttrar sig separationsångest och hur vet jag om mitt barns separationsångest är normal?
De flesta små barn upplever någon typ av ångest eller oro när de skiljs från sina föräldrar.
– Det är en normal reaktion under de första levnadsåren som oftast försvinner när barnet blir äldre, säger Martin. Om ångestkänslorna tar alltför mycket tid och energi, eller hindrar barnet från att göra sådant som deras jämnåriga kamrater gör, är det däremot läge att agera.
Var uppmärksam på följande signaler:
- Ångest när ni skiljs åt, till exempel när du lämnar barnet på förskolan eller skolan.
- Oro över att något ska hända föräldrarna så att de aldrig kommer tillbaka.
- Rädsla för att bli övergiven eller kvarlämnad.
- Barnet vaknar ofta på natten med en stark önskan att sova i föräldrarnas sovrum.
- Vill hela tiden ha koll på var föräldrarna är.
- Vågar inte vara hemma ensam.
- Vågar inte sova borta.
Ibland kan återkommande mardrömmar om separation också vara tecken på separationsångest.
Hur hjälper jag mitt barn att bli av med separationsångesten?
1. Öva på att vara ensam
Det mest effektiva botemedlet mot separationsångest är att regelbundet låta barnet träna på att vara ensam.
– Det är viktigt att du börjar försiktigt och tar det i små steg, säger Martin. Om barnet inte ens låter dig gå upp till övervåningen kan det vara ett bra första steg, och i början kan det räcka med att vara borta i två minuter. Om barnet inte vågar sova i sin egen säng kan du börja med att sova på en madrass på golvet bredvid barnets säng, som sedan stegvis kan flyttas ut.
2. Var inte för överbeskyddande
– Föräldrar till barn med separationsångest underskattar ibland barnens förmåga och kan vara väldigt överbeskyddande. De kanske är med på barnkalaset istället för att bara lämna barnet, eller så åker de och hämtar barnet vid minsta tecken på oro, säger Martin. Även om avsikten är den allra bästa betyder det att barnet aldrig utmanas.
3. Bryt rutinerna ibland
– Rutiner är ofta bra, menar Martin. Alla barn mår bra av rutiner och stabilitet. Men barn som har extra stort behov av att veta vad som kommer att hända kan behöva träna på att bryta rutiner. Livet går ju inte att förutsäga till 100 procent.
4. Undvik utdragna avsked
– Att bli lämnad på skolan eller förskolan kan vara jobbigt för många barn, menar Martin. Det är inte alltid så lätt, men när du väl har sagt hej då bör du hålla fast vid det, även om barnet blir ledsen.
– Undvik utdragna avsked där du först går, kommer tillbaka och sedan går därifrån igen, tillägger Martin.
5. Informera barnets lärare/förskollärare
– Att prata med lärarna är alltid en god idé. Om du har en bra dialog med lärarna kan de förbereda och stötta barnet, säger Martin. För din egen skull kan du ringa till skolan/förskolan efter en stund för att höra hur det har gått.
6. Acceptera att det tar tid
Förändringar bör genomföras gradvis, tillsammans med barnet. Ta hänsyn till barnets känslor och se till att ni är överens om vad som ska ske.
– Om barnet tvingas att vara ensam eller lämnas ensam utan förvarning kan problemen lätt förvärras, förklarar Martin.
7. Gör träningen till en lek
– Försök göra varje steg till en lek och glöm inte att fira framstegen ni gör tillsammans, säger Martin.
När ska jag söka professionell hjälp?
I vissa fall kan separationsångest utvecklas till andra typer av ångestsyndrom. Utan behandling kan barnet drabbas av både psykiska och fysiska besvär, därför är det viktigt att barnet får rätt hjälp.
Om ditt barn känner oro eller nedstämdhet långa perioder på förskolan eller i skolan, eller om barnet inte kan leka med sina kompisar eller delta i aktiviteter tillsammans med sina jämnåriga, bör ni söka professionell hjälp av läkare eller psykolog.
