-Jag var på Sahlgrenska för att diskutera en eventuell överviktsoperation men blev tveksam eftersom det är ett så stort ingrepp som man ska leva med. Sjuksköterskan på Sahlgrenska var väldigt anti och avslutade med att säga - sen får man inte göra som alla andra och ringa till Kry. Då tänkte jag bara att, tack då är det precis det jag gör.
Hon hade levt med sin övervikt i ganska många år, men den eskalerade i klimakteriet.
- Jag hade inte brytt mig egentligen, jag trivdes med min övervikt på något sätt även om jag provat alla dieter och Viktväktarna. Jag har alltid älskat mat, och speciellt husmanskost – potatismos, pasta, dansk sjömansbiff. Men vikten sliter på kroppen så till sist funkade det inte riktigt, berättar Petra som arbetar som kock på förskolan Ugglan i Herrljunga.
I februari 2023 peakade Petra på 133 kilo. Då kontaktade hon Kry, fick ta de prover som krävs och fick träffa sin läkare hos oss. Framförallt träffade Petra en erfaren och trygg sjuksköterska som coachat henne igenom viktminskningsperioden.
- Min sjuksköterska har varit min klippa i detta. Jag får hejarrop och pepp. Man märker att hon verkligen blir glad av att få hjälpa andra, säger Petra.
Petras sjuksköterska beskriver sitt arbete såhär:
- Jag brukar säga att det är verkligen inte lätt att gå ner i vikt, men heller inte krångligt. Det handlar om att ge våra patienter rätt verktyg och förutsättningar och det gör vi i Krys nya vårdprogram för viktnedgång. Som sjuksköterska lägger jag tillsammans med patienten upp en individuell och tydlig struktur med bland annat viktplan, tips och matplan. Via appen finns hjälp att få hela tiden, även utanför de ordinarie mötestillfällena.
Förutom hjälpen, strukturen och peppen har läkemedelsbehandlingen också varit avgörande.
- Jag håller på att trappa ner nu och är färdig till midsommar. Läkemedlen är otroliga, man är bara inte hungrig. För mig har det varit otroligt positivt och jag har inte haft några biverkningar på två år. Jag har förändrat min livsstil och äter mindre portioner, berättar Petra.
- Det känns faktiskt inte så annorlunda att ha gått ner så mycket. Men det är klart att huden ser rätt dassig ut och tuttarna har väl ramlat ner, men jag är på nåt sätt glad för det, för det visar vad jag har lyckats med. Och nu kan jag sitta med benen i kors och knyta mina skor, det är inte så dumt.
