När Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, nu beslutat genomföra förändringar går dessa tyvärr på tvärs med patienternas intresse och sjukvårdssystemets behov av utveckling och förändring.
Den digitala sjukvården har underlättat vardagen för miljontals svenskar sedan Kry skapade den för drygt tio år sedan. Det som tidigare var väntan på vård, telefonköer, att behöva ta ledigt från jobbet, eller resa långt för ett besök på vårdcentralen, har ersatts av tillgänglighet och enkelhet. Vi vet att människor som söker sjukvård behöver hjälp och de har rätt att få hjälp. Sjukvården är under press när fler blir äldre samtidigt som resurserna är begränsade. Även här har distansvården bidragit till att resurser kan användas effektivare och att även vårdens medarbetare får möjlighet att arbeta på distans.
Sjukvården, som alla samhällssektorer, måste blicka framåt och bejaka användningen av ny teknik. Vi bedömer att så mycket som 50-60 procent av konsultationerna i sjukvården kommer att vara digitala redan om 5-10 år under 2030-talet.
En förändring i synsättet som krävs gäller antalet vårdnivåer. De senaste årens utveckling visar att det behövs ett mer nyanserat sätt att definiera vårdnivåer. De traditionella nivåerna — fysisk primärvård och fysisk akut- och specialistvård — är otillräckliga. I dag finns åtminstone sju nivåer, som till stor del redan existerar:
1. Fysisk specialiserad och akut vård
Systemets dyraste och mest kompetenskrävande nivå, till stor del inom sjukhusvården.
2. Fysisk primärvård – fullvärdig
Enheter med omfattande diagnostisk och behandlande kapacitet. Multiprofessionella team och kontinuitet för kroniker som kan hantera mycket av de behov som annars behöver omhändertas på sjukhus och i specialistvård.
3. Fysisk primärvård – light/hub
Mindre enheter med begränsad kapacitet men nära patienten, billigare att etablera och möjliga även där patientunderlaget är svagt. I dag ofta betecknade satellit, filial eller liknande.
4. Digital primärvård
Hanterar majoriteten av patientens behov och många uppföljningar. Denna vård är typiskt sett kopplad till patientens vårdcentral och kan ses som ett besök som ersätter ett fysiskt besök på vårdcentralen, exempelvis genom uppföljning efter en undersökning på plats.
5. Digital lättakut
Denna vårdform är lätt att förväxla med den övriga digitala primärvården då patienterna använder samma kontaktvägar. I det här fallet handlar det dock om snabb triagering och enkel akut- till subakut vård som kraftigt avlastar fysiska mottagningar. Den stora skillnaden mellan den ordinarie digitala primärvården och den digitala lättakuten är tillgängligheten, både i termer av att få kontakt med vården inom loppet av minuter, och att den är tillgängligt 24/7.
6. Hänvisning och rådgivning
1177 står i Sverige för en stor del av detta hälso- och sjukvårdsstöd. Även många andra vårdgivare bidrar genom telefonrådgivning, hänvisningsstöd och “triagering” av patienter som behöver kontakt med andra delar av vårdsystemet.
7. LLM
Det senaste tillskottet till listan av hälso- och sjukvårdsnivåer är den nya och snabbt växande tekniken inom AI och särskilt stora språkmodeller. Redan i dag hanterar många patienter en stor del av sin hälso- och sjukvårdsrådgivning genom att chatta med en AI-modell. Trots att modellen på inget sätt är knuten till det konventionella vårdsystemet så ges rådgivning, symtomsortering och egenvårdsstöd. I dag finns tekniska möjligheter att introducera kraftfullare patientstöd än de som används. Dock innebär legala krav inom bland annat MDR och ansvar som ställs på vårdgivare att nyttan att implementera dessa i sjukvården inte är tillräckligt stor.
Dessa sju vårdnivåer utgör tillsammans ett modernt vårdsystem där varje kontaktpunkt härrör ur patientens behov. Inte från historiska strukturer och ersättningsmodeller. Alla nivåer behöver inte formaliseras som egna instanser. Men de olika kontaktpunkterna för patienten finns idag, och de skapar ett värde genom att de minskar behovet av de andra, dyrare vårdformerna högre upp i listan.
Kry har länge verkat för ett reformerat och modernt system för ersättning av digital sjukvård. Att begränsa möjligheten att söka vård för patienter vars vårdcentral är stängd eller inte ens existerar är fel väg att gå. Det kan aldrig vara samhällets uppgift att göra den lägsta och billigaste vårdnivån otillgänglig. Det leder till att den sjuka eller oroliga patienten tar sig fram till en högre och dyrare vårdnivå. Det är fördelaktigt för alla regioner att avlasta sina akutmottagningar, men ersättnings- och rapporteringsmodellen i dag gör denna avlastning svårhanterad och svårbalanserad gentemot övrig vård för regionerna.
Med en digital lättakut-nivå inom respektive region med tillhörande rapporteringsväg och ersättning kan ytterligare vårdkapacitet erbjudas till invånarna. Denna vårdnivå bör anpassas och ersättas på ett sätt som stöder resterade vårdsystems förutsättningar i regionen. Detta skulle möjliggöra en ökad tillgänglighet och effektivitet. Kry anser att en ny ersättningsmodell för detta som läggs till dagens kapiteringssystem bör innehålla följande parametrar:
Vård bör faktureras och ersättas direkt av hemregionen till vårdgivaren utan mellanhänder i form av andra regioner.
Ersättningsmodellen bör vara förutsägbar till kostnad och volym men inte upphandlad då det kraftigt hämmar förbättringar av flöden och innovation eftersom upphandlingar stänger ute nya konkurrenter och begränsar förändringar.
Ersättningsmodellen för digital vård/lätt akut vård bör inte vara tvingande, då mindre enheter ska kunna bedriva vård inom endast dagens kapiteringssystem.
Patientens rätt att välja utövare bör inte begränsas då det tar bort vårdgivarnas inbyggda kvalitets- och tillgänglighetskrav som följer av att en missnöjd patient kan lista om sig eller välja annan vårdgivare.
Modellen kan antingen utgöras av styckeersättning eller en kapiterad ram. Oavsett bör en viktning av patienterna göras för att möjliggöra att även komplicerade patienter kan dra nytta av vården trots längre (digital) besökstid och behov av uppföljning. Således bör ersättningen anpassas per patient, vilket kräver av en kapiterad additiv modell att den diagnossättning som görs digitalt samkörs med den som görs fysiskt för samma patient.
Ersättningsmodellen måste vara teknikneutral. Vårdgivaren ska åläggas att dela data med respektive region men kan inte tvingas in i upphandlade systemlösningar som begränsar effektivitet och innovation. Därtill begränsas patientnyttan kraftigt om patienten inte själv får välja accesspunkt till vården då taket för förbättring sätts av det gemensamma systemets förmågor istället för av utveckling och investeringar från många aktörer.
Ersättningsnivån oavsett form måste vara fullgod och medge etablering. Kostnaden för en patient på en närakut är tre gånger högre än för ett digitalt ULP-besök ersatt som idag och på en akutmottagning 5 till 20 gånger högre, beroende på sjukhus.
Vid frågor kontakta:
Henrik Kennedy
+46(0)722004830
henrik.kennedy@kry.se
